SÖNDAGSSUMMERING

Händelserika dagar avlöper varandra. Jag tjuvstartade helgen med ett gäng klasskompisar på café opera där det utan överdrift vimlade av folk. Jag har definitivt aldrig upplevt så många glada i glaset under en torsdagskväll. Fredagen fortsatte på samma tema fast i annan lokal. Tacomiddag och universitetsfest anordnades av samhällsvetenskapliga föreningen på campus. Kväll blev till natt och vi fortsatte in till city för fortsatta aktiviteter. Det blev verkligen en kanonkväll och jag fick chansen att stifta bekantskap med nya människor. Ett ynka minus skulle väl vara att en väldigt törstig student dansade in i en klasskompis till mig vars vinglas tömdes på min skjorta..

Lördagen tog en betydligt lugnare inriktning vilket jag inte beklagade. Heron city var platsen, flickvän och kompis sällskapet och Hobbit 3 konsumtionen. Rikligt saltade popcorn, en stor bioduk och 3D-glasögon är vad jag gärna handskas med en lördagskväll. Imorgon frossar jag av nästa föreläsning i ämnet ”politisk teori”, med det säger jag gokväll! 

blogstats trackingpixel

SKOLSTART OCH ”SNÖKAOS”

Jag landar mer och mer i universitetsvärlden och känner mig tillfredsställd med min tillvaro. Hittills har undervisningen mest handlat om praktisk information och små introduktioner till höger och vänster, men imorgon drar första delkursen i statsvetenskap 1 (politisk teori) igång. Det känner jag mig mycket förväntansfull på och det enda orosmolnet som finns på en annars klarblå himmel är jakten på kurslitteraturen. Jakten pågår och den bör kunna fullbordas senast nästa vecka.

Det fortsätter att snöa i Stockholm, eller för att citera stockholmare så råder ”snökaos”. Men har man inte varit norr om Gävle så är det väl i sin ordning att tycka precis så. Imorgon ska jag mest troligt på café opera med några klasskamrater och på fredag är det insparksfest på campus.

(Ambitionen är att skriva betydligt oftare än vad jag hittills har åstadkommit, det blir bättring)

blogstats trackingpixel

SKRUBBSÅR

Hallåj, här igen! Vad har hunnit hända? Stockholm har olyckligtvis blivit utsatt för ett angrepp från ovan. Snön, som på vissa ställen har blivit till is, hade nästan ihjäl mig häromdagen. Innehållet i min påse spreds runt omkring mig och vänster knäskål samt vänster smalben fick sig en rejäl smäll. När jag begrep vad som höll på att hända så försökte jag förgäves behålla fötterna kvar på isen och jag kände mig ungefär lika graciös som en skottskadad tangoelev. Snön och isen ligger kvar, samtidigt som jag fruktar den mer än någonsin. Under mina löpturer så trippar jag fram efter vägarna som en liten tomtenisse och försöker placera mig själv på grusade ytor.

Idag har jag jobbat och imorgon likaså.

Vi hörs!

blogstats trackingpixel

UPS AND DOWNS

Det är väl på sin plats med en kortare helgsummering nu när veckan lider mot sitt slut. Fredagen bestod av blandade känslor och intryck. Jag mötte upp mina kusiner på en av innerstadens klubbar, det var kul! Min flickvän blev av med sin telefon och andra livsnödvändiga kort, det var inte kul!

Revanschen från det bakslaget kom lyckligtvis redan dagen efter. Det visade sig att min flickväns stulna telefons bindningstid hade gått ut och hon kunde därför byta till sig en ny! Vem hade kunnat tro att en försäljningskåt Tele2-snubbe skulle rädda lördagslyckan? 

Därefter bar det av från Täby centrum mot Rydbo. Väl där mötte vi upp en gemensam vän och vräkte i oss mat och hembrygd öl. Denna vän, som heter Fredrik, brygger förträffligt god öl. Natten slutade med att jag fastnade i ett djupgående samtal med ölbryggarexpertens förtjusande mamma, vilket inte uppskattades lika mycket av mitt sällskap för kvällen, som det gjordes av mig.

 

blogstats trackingpixel

DET LÖSER SIG

Pusselbitarna faller på plats och jag känner ett lugn över tillvaron som har lyst med sin frånvaro under en tid. Visst har jag alltid trygghet. Jag har min familj, min flickvän och inga sjukdomar vad jag vet. Men ytterligare en dimension av trygghet har nu infunnit sig i form av utbildning och extrajobb. Jag börjar plugga i slutet på januari (äntligen!) och ett extrajobb hos 7/eleven finns som en nyttig utfyllning.

Utöver det, flåset och löparglädjen börjar på riktigt eskalera. Det är ju på sin plats och i sin ordning eftersom stockholm marathon väntar på mig till våren. Den milda vinterluften är en bekväm löparkompis och det känns härligt att springa på asfalt och knastrande smågrus.

Ikväll kommer jag somna med ett leende på läpparna, godnatt gott folk!

blogstats trackingpixel

ETT HALVÅR SENARE

Den sjätte juni förra året var senast som jag skrev här, vilket av en ren slump är exakt sex månader sedan. Jag har hunnit börja på högskola, sluta på högskola, bott i Stockholm, bott i Piteå, firat jul och firat nyår. Inga konstigheter.

Det är i Stockholm jag tjänar mitt uppehälle för närvarande. Jag fick nyligen besked om att jag ska börja plugga ”politices kandidatprogram” vid Stockholms universitet, med start vårterminen 2015.

Jag kommer inte att överanstränga mig i mitt bloggande framöver och jag skriver för min egen skull, mina nära, kära och andra nyfikna.

Vi hörs!

blogstats trackingpixel

FILIP OCH FREDRIK I GLOBEN

Igår var jag och Dommi en del av folkfesten och den tvåhundrade podcasten som Filip och Fredrik spelade in i Globen. Superduon slog publikrekord i globen genom alla tider och överträffade nog de flesta närvarandes förväntningar. Det enda lilla minuset under kvällen var ljudkvaliteten, men det var inget långvarigt eller relevant störningsmoment.

Jag älskar Filip och Fredrik för deras humoristiska träffsäkerhet och timing. De säger alltid rätt saker och berättar rätt berättelser vid de rätta tidpunkterna. Öppenheten, ärligheten, rättframheten och det ärliga uppsåtet mot allt och alla gör dem till något utöver det vanliga. Det är härligt med människor som kan samtala, analysera och konstatera om allting med ett väldigt brett spektrum. Ibland med en komisk touch, ibland med en allvarlig andemening. Alla borde lyssna till och inspireras av Filip och Fredrik.

filipfredrik

blogstats trackingpixel

ZLATAN ÄR STÖRRE ÄN LAGET

Igår satt jag bänkad snett bakom målet på ena kortsidan med min Dommi och tittade på vänskapsmatchen mellan Sverige och Belgien. Förhandstippade Belgien gick segrande ur striden, vilket inte kommer att beskrivas som årets fiasko i någon som helst kvällstidning. Visserligen har det ingenting att göra med vad det här inlägget kommer att ta upp. Zlatans ickemedverkan i matchen kändes först som en stor besvikelse, men det gav mig en insikt som var sorglig och anmärkningsvärd.

Speakern läste, med stor inlevelse, upp varje namn på startande spelare i svenska landslaget. Publiken svarade med halvdana applåder och verkade mer intresserade av ölen eller popcornpåsen. Sedan tog Tommy Körberg ton och fyllde hela Friends Arena med nationalsången innan allvaret skulle påbörjas. Spelarna sprang ut på planen och gjorde sig redo för avspark samtidigt som en Zlatan, sittandes på avbytarbänken, för första gången under kvällen visades upp på jumbotronen. Genast bröt ett öronbedövande jubel ut, som det inte hade funnits spår av tidigare. Matchen blåses igång och publiken agerar sömnigt till vad som sker nedanför dem. Minuterna tickar på, Sebastian Larsson får en dov applåd för ett starkt tillbakajobb på defensiv planhalva och Erkan Zengin får publiken att vakna upp från sin mikrosömn genom en teknisk individuell prestation på vänsterflanken. Det saknas någonting på planen som inte tillåter åskådarna att leva ut sin fulla entusiasm över spelet och landslaget de säger sig älska. Zlatan saknas. Det går till halvtidsvila och publiken släpar sig upp för respektive trappa vid respektive sektion för att tömma blåsan. Cirka 15 minuter är förbi och spelarna joggar in på planen igen till knappt några applåder alls. Det blir tyst igen i väntan på domarens pipa. Plötsligt, från ingenstans, bryter det andra öronbedövande jublet ut för kvällen. Stadion går från noll till hundra på 0,2 sekunder. Vad som har hänt är alltså att Zlatan har visats på jumbotronen för andra gången i afton. Den här gången en gående Zlatan med diskreta handklapp ovanför huvudet.

Alltså inte ens när Zlatan är bänkad kan de elva slitvargarna, som faktiskt befinner sig på spelplanen, få mer bekräftelse än hjälten från Rosengård. Syftet med detta är absolut inte att kritisera Zlatan eller att devalvera hans värde som fotbollsspelare. Där är jag överens med den stora massan som lyfter honom till skyn. Det går inte att förneka den saknade dimensionen i spelet som visar sig när Zlatan inte deltar. Det jag vänder mig emot är att Zlatan får mest uppmärksamhet av alla spelare trots att han inte bidrar något till själva matchen. Visst, hans blotta existens kanske är en drivkraft i sig för lagkamraterna, men han springer inte direkt fram och tillbaka framför båset som en entusiastisk tränare som försöker få sitt lag att kvittera i en Champions League-Final. Var inte gårdagens match egentligen ett ypperligt tillfälle att för en gångs skull rikta jublet mot någon annan? Men nej! Zlatans stjärnstatus hos de svenska fotbollsanhängarna har astronomiska nivåer. Zlatan hade kunnat göra nästan precis VAD som helst, svenska folket hade tack vare sitt ohejdbara dyrkande över denne fotbollsspelare accepterat med argumentet, ”vafan, det är ju ändå Zlatan”. Svenska landslaget skulle kunna heta ”Zlatanska landslaget” och ingen skulle höja på ögonbrynen.

Slutsats: Zlatan ska ha stora rubriker varje gång han gör något spektakulärt, vilket han gång på gång gör. Jag tycker bara att det är synd att övriga landslagsspelare ska leva i skuggan av hans storhet och det fick jag bekräftat igår, svart på vitt. Det blir genuint intressant att följa popularitetens utveckling kring det svenska landslaget den dagen som Zlatan lägger skorna på hyllan. Åker folk för att se Zlatan spela, eller för att se svenska landslaget spela? Om jag tillåts att generalisera tror jag dessvärre att Zlatan är den egentliga lockelsen till att dra sig till Friends Arena en söndagskväll och inte svenska landslaget. Fick man inte lära sig som sexårig fotbollsdebutant att det var ”laget före jaget” som gällde?

blogstats trackingpixel

EU-VAL

Extremhögern och extremvänstern är odiskutabelt på frammarsch i Europa. Många är givetvis upprörda och oroade för en utveckling i den riktningen och det skriver jag under på till varje pris. När partier som ifrågasätter förintelsen eller förklarar den som ”en detalj i historien” likt ”Gyllene Gryning” i Grekland och liknande partier runtom Europa, får höga mandat i Europaparlamentet känns världsfreden genast skakigare. Det som dock förvånar mig, när jag läser igenom min twitterfeed eller annan social media, är att folk verkar så fruktansvärt förvånade. För mig, som dagligen läser nättidningar och följer olika nyhetsspridare, kom detta inte som någon överraskning. Ända sedan den ekonomiska krisen bröt ut i Europa har partier med ytterst spretiga åsikter växt, på ett sådant sätt att de på allvar har konkurrerat om makten i det egna landet. I tider av djup kris, dvs hög arbetslöshet och stora nedskärningar i syfte att reparera den skadade ekonomin, söker människor olyckligtvis tröst i något missnöjesparti. Att man som demokratihyllare och vän till de mänskliga rättigheterna häver ur sig ” VA?! HUR,NÄR,VAR,VARFÖR KUNDE DETTA SKE?” på själva valdagen tycker jag är rent pinsamt och förnedrande mot alla människor som drabbas av de nazistiska och främlingsfientliga strömningarna dagligen. Utvecklingen har beklagligt nog pågått under många år, men efter detta uppvaknande hos många överraskade medborgare säger jag bara GODMORGON! Nu kanske det är på tiden att följa med och kritisera vad som håller på att hända i vår samtid?

Att Feministiskt initiativ får mer inflytande ser jag som ett direkt hot mot moderniteten och inte minst jämställdheten. Givetvis gagnas samhällsdebatten av att jämställdhet lyfts upp på agendan, men den lilla detaljen som Fi sorgligt nog bortprioriterar i sin retorik är att jämställdhet handlar om både kvinnors och mäns rättigheter och skyldigheter. Ordet ”man” står med stor sannolikhet under kategorin ”svordomar” i Fi:s vokabulär. Om någon har hittat ETT enda förslag från Fi där man har haft männen i beaktande, ring mig! Bara för att tydliggöra min stora oro över vänsterfeministernas höjda popularitet, ska jag i punktform hänvisa till några förslag som partiet hade gjort till verklighet om de hade tillräckligt inflytande.

  • Skrota kärnkraften.
  • Chockhöja a-kassan.
  • Avskaffa försvaret.
  • Tvångskvotera bolagsstyrelserna.
  • Tvångskvotera föräldraledigheten.
  • Avskaffa vinster i välfärden.
  • Avskaffa rut och rot.
  • Avskaffa vapenexporten.
  • Avskaffa förskoleavgiften.
  • Ge papperslösa rätt till social bidrag.
  • Gratis kollektivtrafik för alla.
  • Avskaffa straffet utvisning.
  • Skapa ett tredje juridiskt kön.
  • Införa köttfria måndagar.
  • Obligatorisk sexualundervisning på dagis.
  • Förbjuda djur på cirkusar.
  • Införa en variant av månggifte.

Detta var bara en bråkdel av förslagen, men den stora finalen är att hela kalaset ska betalas med sex timmars arbetsdag!

Enough said. 

blogstats trackingpixel

LOPPIS OCH POLITIK

I helgen som varit har jag i praktiken badat i solsken, vilket har resulterat i början av sommarens bränna. Jag och Dommi har sålt gamla tillhörigheter på loppis i Täby, det var mycket mysigt! Samma dag lyssnade vi på massa pepptal av olika partier inför det gångna eu-valet (som jag tänkte skriva ett längre inlägg om imorgon). Stod som en nörd längst fram och lyssnade bland annat på, Stefan Löfven, Fredrik Reinfeldt, Carl Bildt, Anders Borg och Jan Björklund.

Alltså, en mycket händelserik helg med mycket aktivitet och sol i ett glatt Stockholm, tillsammans med min flickvän.

IMG_1129
IMG_1120
IMG_1130
IMG_1123
IMG_1132
IMG_1135
IMG_1125

blogstats trackingpixel